Överläkaren Hannu Lauerma har fått mycket publicitet de senaste dagarna på grund av sina svepande uttalanden om de tragiska händelserna i Rautavaara, där en mamma uppenbarligen avsiktligt körde in i en buss med den påföljden att hon själv och hennes tre barn dog.
De som mördar sin familj är narcissistiska och sjukligt självupptagna personligheter, slår fängelsepsykiatern, överläkaren Hannu Lauerma fast i en intervju för Yle. http://yle.fi/uutiset/ylilaakari_lauerma_perhesurmaajat_ovat_yleensa_sairaalloisen_itsekeskeisia_narsisteja/6810660
Det påminner mig om hur psykiatrin för inte så länge sedan svepande utdömde självmördare som självupptagna och hämndlystna.
År 2012 publicerades en doktorsavhandling av specialläkaren, barnpsykiatern Anne Kauppi om utvidgade självmord, dvs de fall där endera mamman eller pappan har tagit barnen med sig i döden. Avhandlingen visar att det är mycket svårt att hitta en gemensam faktor som leder till dessa tragedier, dels för att det är mycket svårt att få information om dem.
Men Hannu Lauerma vet ändå. Det vore tacknämligt om journalisterna frågade vad experternas uttalanden baserar sig på. Hur vet Hannu Lauerma att familjemördarnas känslor gentemot sina närmaste är präglade av äganderätt och dominans? Vilka vetenskapliga studier baserar han sin syn på?
Jag förstår att det är lätt hänt att man tror på en fängelsepsykiater. Han måtte väl veta, han träffar skurkar och mördare varje dag. Att han har en privat människouppfattning som han fritt kan lufta är kanske inte så lätt att få syn på.
Anne Kauppi rekommenderar hjälp till barnfamiljerna i tid. En gemensam faktor hos de familjer vars liv slutade så tragiskt var att de hade ett väldigt litet nätverk och litet stöd från anhöriga. http://yle.fi/uutiset/vaitos_lapsensa_surmanneissaon_masentuneita_avuttomiaja_vakivaltaan_tottuneita/6170316
Författarinnan Katri Manninen går häftigt ut med ett rop om förståelse för småbarnsmammors situation. http://kutri.net/blog/2014/10/ennen-kuin-tuomitset-lapset-tappaneen-aidin-lue-tama/
Visst kan vi säga att Katri Manninen också är subjektiv, men hon ger sig inte ut för att vara något annat. Hon medger att hon skriver i affekt, det brukar inte gå bra, säger hon, men hon vittnar om hur verkligt fel hela livet kan gå när utmattningen, sömnbristen och förtvivlan tar överhanden.
Det ligger något väldigt farligt i att experter i psykiatri agerar domstol så som Hannu Lauerma gör i Yles intervju.
Jag hoppas att jag inte är ensam om att tänka så.
De som mördar sin familj är narcissistiska och sjukligt självupptagna personligheter, slår fängelsepsykiatern, överläkaren Hannu Lauerma fast i en intervju för Yle. http://yle.fi/uutiset/ylilaakari_lauerma_perhesurmaajat_ovat_yleensa_sairaalloisen_itsekeskeisia_narsisteja/6810660
Det påminner mig om hur psykiatrin för inte så länge sedan svepande utdömde självmördare som självupptagna och hämndlystna.
År 2012 publicerades en doktorsavhandling av specialläkaren, barnpsykiatern Anne Kauppi om utvidgade självmord, dvs de fall där endera mamman eller pappan har tagit barnen med sig i döden. Avhandlingen visar att det är mycket svårt att hitta en gemensam faktor som leder till dessa tragedier, dels för att det är mycket svårt att få information om dem.
Men Hannu Lauerma vet ändå. Det vore tacknämligt om journalisterna frågade vad experternas uttalanden baserar sig på. Hur vet Hannu Lauerma att familjemördarnas känslor gentemot sina närmaste är präglade av äganderätt och dominans? Vilka vetenskapliga studier baserar han sin syn på?
Jag förstår att det är lätt hänt att man tror på en fängelsepsykiater. Han måtte väl veta, han träffar skurkar och mördare varje dag. Att han har en privat människouppfattning som han fritt kan lufta är kanske inte så lätt att få syn på.
Anne Kauppi rekommenderar hjälp till barnfamiljerna i tid. En gemensam faktor hos de familjer vars liv slutade så tragiskt var att de hade ett väldigt litet nätverk och litet stöd från anhöriga. http://yle.fi/uutiset/vaitos_lapsensa_surmanneissaon_masentuneita_avuttomiaja_vakivaltaan_tottuneita/6170316
Författarinnan Katri Manninen går häftigt ut med ett rop om förståelse för småbarnsmammors situation. http://kutri.net/blog/2014/10/ennen-kuin-tuomitset-lapset-tappaneen-aidin-lue-tama/
Visst kan vi säga att Katri Manninen också är subjektiv, men hon ger sig inte ut för att vara något annat. Hon medger att hon skriver i affekt, det brukar inte gå bra, säger hon, men hon vittnar om hur verkligt fel hela livet kan gå när utmattningen, sömnbristen och förtvivlan tar överhanden.
Det ligger något väldigt farligt i att experter i psykiatri agerar domstol så som Hannu Lauerma gör i Yles intervju.
Jag hoppas att jag inte är ensam om att tänka så.